Vilken känsla!

Efter en dag i total förvirring med tekniker, ljud, ljus och tider som ska klaffa är den stora dagen här. I dag ska jag dansa på sen inför publik! Skräck och glädje varvas om vart annat. Första gruppen utför en klockren teater och vårat uppträdande känns plötsligt banalt och platt. Vi framför vårt framförande två gånger för att vi ville ha publiken nära så de kunde se vårt verk väl.  Jag svävar fritt av en häftig känsla att uppträda inför publik och allt klaffar. Efteråt kommer lärar-Anna in och tårarna rinner ner för kinderna för att VÅR lilla sen berört henne så! De andra grupperna är fantastiska och jag både skrattar hysteriskt och fäller en liten tår för orättvisorna här i världen. Den här kursen har varit väldigt ovanlig på så vis att processen har fått vara i fokus vilket har varit helt underbart. Visst har det varit  lite segt men efter denna dag knöts påsen åt och allt fick ett sammanhang. Tack för att jag fick en möjlighet att vara med om detta, jag vill ha MER!