Världsviljor som tassar fram

Möten mellan människor som inte känner varandra kan vara trevande, nosande och förvirrade. Människor som ska arbeta i en grupp en tid går igenom olika faser för att lära känna varandra. Det finns olika viljor som tar olika stor plats. Någon beskrev möten som kanter som nöter mer eller mindre mot varandra, ibland blir det kollisioner, ibland glider man helt enkelt förbi varandra, någon gång klickar det och allt stämmer. Någon påstod att det är i skarven där möten nöter som processer sker och arbetet går framåt. Kanske är det just det att ingen riktig kollision brutit ut som gör att det känns som processen aldrig riktigt tar fart.Alla har följt vårt avtal och på ytan är vattnet helt stilla och tyst. Kanske är det just avsaknaden av fullständigt kaos, en storm mellan världshaven som kan röja de verkliga känslorna och frambringa den sanna glädjen som skapande i alla sammanhang brukar ge mig. Kanske är det så att att vi befinner oss på främmande hav utan guide som gör att processen just nu känns kall och öde. Men toner av musik hörs i horisonten kanske kan de få mig att hitta hem igen!